Mina tankar om Pappa Goriot



Jag tyckte att Pappa Goriot innehöll bra beskrivningar av karaktärerna samtidigt som de var lite långa men han var ju känd för sina långa beskrivningar.

Språket i detta klassiska verk är inte så svårt att förstå förutom när det dök upp lite franska meningar då mina franska kunskaper är väldigt ringrostiga.

Pappa Goriot utspelar sig i den franska huvudstaden Paris.

Boken var bra och jag gillade den men den var lite seg i mellan åt.



Hade jag läst den om den inte hade ingått i kurslitteraturen?

Jag tror ärligt att jag hade läst den då jag har börjat bli sugen på att läsa en hel del klassiker

men om jag hade gjort det inom den närmaste framtiden vet jag inte riktigt faktiskt.



Från Pappa Goriot:



När vi gick hem från vår lilla utflykt utan er vetskap sa' hon till mig: "Pappa, jag är så lycklig!" 

Då de kallar mig far sådär ceremoniöst ryser jag men kallar de mig pappa tycker jag att det är precis som när de var små och minns det som var då. Då är det som om de bara hade mig, sin far!



Detta stycket är en av de stycken som jag tyckte bäst om i boken då det kändes fint på något sätt.

Kommentarer